Niclas Almén, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och specialist i klinisk psykologi beskriver i en artikel i Environmental Research and Public Health1 en teori om hur utmattningssyndrom kan utvecklas och vidmakthållas. Den teoretiska modellen kan förhoppningsvis ge en känsla av kontroll och hopp genom att ge vägledning om vad man kan göra i nuet för att återhämta sig från syndromet. Modellen bygger på stressteori, beteendeanalys och kognitiv informationsbearbetningsteori och fokuserar på vad som vidmakthåller utbrändhet för att möjliggöra återhämtning. Nedan sammanfattar jag artikeln i fråga.

Stress och copingstrategier

Det finns olika teorier om vad som sätter igång stressreaktioner i kroppen. Den etablerade teorin är att stress beror på någon typ av upplevt hot. En annan, ny, teori är att brist på upplevd trygghet är tillräckligt för att uppleva stress. Även om en stressande situation i sig är kort kan stressreaktioner förlängas av exempelvis oro och ältande både före och efter att den yttre stressituationen ägt rum.

Vid stress har vi olika sätt att hantera det, detta brukar kallas för copingstrategier. Det går inte att säga att vissa copingstrategier alltid fungerar och andra inte, men vissa fungerar oftare. Närmande-strategier (t.ex. problemlösning) verkar oftare till hälsa och välbefinnande än undvikande-strategier. Beteendeinriktad terapi bygger vanligtvis på att minska undvikande-strategier och att öka närmande-strategier, till exempel genom att använda exponering (vänja sig vid obehagliga situationer) och beteendeaktivering (öka positivt laddade aktiviteter).

Riskfaktorer – Överdrivet engagemang, ilska och otålighet

Det finns några allmänna beteendemönster som är associerade med stressreaktioner, försämrad återhämtning och hälsa. Ett exempel är överdrivet fokus på arbetet. Detta innebär ofta behov av kontroll och bekräftelse, oavbrutet arbetsengagemang, höga prestationer och leder till ökade stressnivåer. Överdrivet engagemang kan leda till överansträngning och försämrad prestation. Andra saker som ökar risken för utbrändhet är, ilska, irritabilitet, otålighet och svårigheter att fokusera på annat än arbetet. Problem uppstår framförallt om beteendena skapar långvarig eller högfrekvent stress och nedsatt återhämtning.

En annan riskfaktor för utveckling och vidmakthållande av utbrändhet är perfektionism. Perfektionism innebär höga krav på sig själv och brist på flexibilitet när det gäller att anpassa kraven till olika situationer. Människor med sådant beteende ältar ofta misslyckanden vilket kan minska återhämtningen efter stress. Det går att skilja mellan fungerande och försvårande perfektionism. Fungerande perfektionism innebär en stark önskan att prestera på hög nivå, uthållighet och upplevelse av tillfredsställelse och lust när det går bra, medan det senare kännetecknas av orealistiska mål och rädsla för misslyckande och kritik. Man skulle kunna säga att prestation under positiv förstärkning verkar bättre för hälsan än prestation under negativ förstärkning.

Vägen till utbrändhet – Ökade krav, minskad prestationsförmåga och ökad ansträngning

Enligt modellen kan utbrändhet utlösas av ökade krav (till exempel fler uppgifter på jobbet) och/eller minskande resurser (till exempel minskat antal kollegor på jobbet) samt ökad ansträngning för att kunna hantera den förändrade situationen (till exempel att arbeta under pauser och jobbtankar på fritiden). Detta kan leda till ökad stress och minskad återhämtning. Minskad återhämtning leder till trötthet, och minskad prestationsförmåga, vilket kan leda till ytterligare ökad ansträngning. Således kan en ond cirkel utvecklas och leda till utmattning. Den onda cirkeln kan fortsätta så länge individen har kapacitet att gradvis öka sina ansträngningar för att hantera nuvarande krav. Detta är möjligt att göra om utmattningsnivån är mild till måttlig. Därefter riskerar kliniska utmattningsnivåer att inträffa, det vill säga en oförmåga att hantera de krav som personen upplever i livet.

Prestationsbaserad självkänsla verkar öka risken för att möta stress med ökad ansträngning. Även externa faktorer som exempelvis om misstag leder till mycket negativa konsekvenser kan öka sannolikheten för denna strategi.

Vidmakthållandet – Utbrändhet leder i sig till fortsatt stress

Klinisk utbrändhet innebär en allmän oförmåga att klara kraven i hemmet och på jobbet, vilket i sig kan leda till stress, inte bara på grund av den omedelbara situationen utan också på grund av den oförutsägbara framtiden. Ihållande tankar kan hålla stressen levande och försvåra återhämtning i denna typ av situation. Det finns många saker som personen kan oroa sig för och tänka på såsom tidigare misslyckanden och eventuella framtida misslyckanden, vad andra människor tänker om en, sjukskrivningen, och ens oförutsägbara mående. Det finns också risk att älta exempelvis orättvisa på arbetet eller dåliga arbetsmiljö. Även om den möjliga sjukskrivningssituationen ofta innebär att det finns gott om tid att utföra det nödvändiga beskriver många patienter att de fortfarande upplever känslor av tidspress och anspänning, som om det fanns press.

En gemensam nämnare för de flesta riskbeteenden som beskrivits är förmodligen deras undvikandefunktioner. Undvikandebeteenden är förknippade inte bara med utbrändhet, utan allmän psykisk ohälsa. Ju sämre individen mår desto mer ökar sannolikheten att hen använder undvikande-strategier, vilket kan försämra måendet. Mycket undvikandebeteenden samvarierar både med stress och ohälsa och ökar risken för långvariga problem.

“Även om en stressande situation i sig är kort kan stressreaktioner förlängas av exempelvis oro och ältande både före och efter att den yttre stressituationen ägt rum.”

Osynlig stress

Ett potentiellt problem, både i utvecklings- och underhållsfaserna, är bristande medvetenhet om stressreaktioner. Det kan vara svårt att identifiera sina stressrelaterade tankar och omedveten stress kan vara en vanlig orsak långvarig kroppslig stress. Måttliga nivåer av fysiologisk aktivering kan vara svårt att uppfatta, särskilt för människor som vant sig vid ihållande stress som har arbetsfria perioder eftersom stress främst är associerat med arbete. Brist på medvetenhet är ett problem eftersom svag stress inte skapar larmsignaler som motiverar till aktiv coping, därmed kan stressen fortsätta under lång tid. Om den utbrända personen tror hen återhämtar sig men inte gör det kan det leda till slutsatsen att utbrändhetstillståndet är kroniskt eftersom det inte förbättras. Detta kan leda till ökad oro och hjälplöshet.

Användning av modellen i behandling

I terapier kan visualiseringen av modellen användas. Patienter kan få två modeller; en med ett exempel på vidmakthållande i ruta 6 i modellen, och en som behandlaren och patienten kan fylla i tillsammans. Baserat på dessa hypoteser kan man försöka bryta de processer som vidmakthåller stressen. Dessa hypoteser kan sedan testas med användning av single case design.

Niclas Almén har skrivit självhjälpsboken Återhämtningsguiden som syftar bland annat till att bryta de två negativa cirklar som modellen illustrerar. Han och den mer detaljerade, evidensbaserade boken Stress och utmattningsproblem – Kognitiva och beteendeterapeutiska metoder som innehåller detta och fler sätt att behandla stress. Följ honom gärna på Instagram eller besök hans hemsidor brightrecovery.se och kbtpsykolog.com

Håll utkik efter kommande inlägg med information om hur man kan använda single case design vid behandling!

Modellen för nedladdning som PDF

Referenser

Almén, N. (2021). A cognitive behavioral model proposing that clinical burnout may maintain itself. International Journal of Environmental Research and Public Health, 18(7). https://doi.org/10.3390/ijerph18073446

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *